aquilegia

Snart, snart, snart får jag lov att gå hem! Veckan har varit en seg, tröttsam historia utan någon poäng på slutet.

Nu finns det lite hopp inom räckhåll!

Jag har hittat till Stylissimos intressanta tips om Photoshop. Måste hem och testa!

Finns det något underbarare än att läsa? Helene Turstens En man med litet ansikte gick verkligen på nolltid att läsa.

Handling i korthet:
Irene Huss och hennes kollegor konfronteras med ett antal brott utan synliga beröringspunkter och frågetecknen hopar sig.
En BMW blir stulen av två ungdomsbrottslingar. En tunnklädd man hamnar i deras väg och blir ihjälkörd. Varför är han inte ordentligt klädd om han tänkt sig en joggingtur i vintertider? När polisen söker efter biltjuvarna gör man ett makabert fynd i en jordkällare i närheten. Där finns en flicka i yngre tonåren som verkar figurera i en traffickinghärva. Spåren leder åt flera håll samtidigt; Ryssland, Estland och Teneriffa.

Kollegorna är de gamla vanliga och med de gamla vanliga karaktärsdragen. Samtidigt tycker jag att Tursten har tagit sig i och med Eldsdansen. Guldkalven som jag läste för ett tag sen var betydligt rörigare och mindre intressant.

Sammantaget tyckte jag att det var en helt okej deckare. Trots att deckaren som sådan inte är superspeciell så tror jag att den kommer att stanna kvar ett tag i minnet. Mycket beroende på huvudämnet trafficking. Otäckt och realistiskt skildras denna baksida av det välmående Sverige.

Mycket har hänt i trädgårdsväg! Sommaren är på väg!

1. Broccolin har kommit upp nästan allihopa. Nu ska de få växa till sig lite innan de kan planteras ner i landet.

2. Alströmerian har börjat gro och jag har planterat sju (?) frön i jorden.

3. Någon/några av aklejan har grott. Dock verkar den lite envis och merparten har åkt in på kylning i kylskåpet.

4. Porslinsblomman har sex stycken blomklasar på gång. Härligt!

5. Jag har planterat om en hel drös med agastache, fingerborgsblomma och lejongap. De ser bra ut tycker jag.

6. En av orkidéerna sätter nya knoppar på den redan blommande stängeln! Uppenbarligen är det någonting jag gör rätt!

Undrar just när det kan vara lagom att plantera ut luktärterna? De börjar snart växa ifrån sitt fönster...

Tiger har varit bortrest en dag men är hemma igen. Lugnet är återställt.

Igår passade min ömma mor sina barnbarn. Att ta hand om dem efter henne är lite som att ta vid efter ett gigantiskt kalas med tårta, Ronald McDonald-clown och massor av lekar. Lilla A var fullständigt utsjasad efter att inte ha fått sin middagsvila och somnade i min famn efter en flaska välling. Klockan var då 17.00. Inte den ultimata tiden att ta en Hursomhelst, barnen hade skoj och det hade mamma, jag och Tiger också när vi satt upp och drack vin med ostkex till.

Jag får nog revidera min uppfattning om kinesiska författare. I ett tidigare inlägg skrev jag om att de är svårförstådda, poetiska, sexfixerade och långrandiga. En hel del av detta är Wei Hui också. Hon skriver om sex minst en gång i varje kapitel, hon är ytterligt poetisk.

Eftersom jag mot slutet inte gärna lade den ifrån mig får jag nog säga att boken var bra. Huvudpersonen Coco dras in i ett nät av lögner, otrohet och skärande ångestscenerier. Hennes pojkvän Tiantian är en känslig och skadad person. Eftersom han inte kan tillfredsställa henne sexuellt dras hon till en annan man. Hennes begär efter älskaren inkräktar snart på hennes och Tiantians relation och han som redan är osäker och vilsen tappar fotfästet än mer.

Under en rekreationsresa får han smak för morfin och Coco tvingas rädda honom från sig själv genom att skriva in honom på avgiftning. I samma veva återvänder hans mor från sin långvariga vistelse i Spanien. Cocos relation med älskaren antar feberaktiga formen när det står klart att han (älskaren) snart ska återvända hem till Tyskland.

Moderns uppdykande i kombination med Cocos otrohet får Tiantian att tappa alla koncepter och i ett crescendoartat skriveri leder Wei Hui oss ner i det djupt avgrundslika, brutala uppvaknandet.

Glömde förresten att lägg in foton på lite allt möjligt:

Jag som tycker att "Dagens outfit" är ett ganska tråkigt (återkommande) inlägg tänkte trots det passa på att visa mina nya dojor. ;)

Mitt trädgårdsland är på väg mot nya höjder! Ja, faktum är att hela trädgård är på väg mot nya höjder! Vår plattsättare var här och påbärjade etapp två så smått. Vi får våra trappor med smågatsten satta - de blir alldeles fantastiska! Näst på tur står gångarna fram till dörren på framsidan.

Själv har jag pysslat med landet. Jag har delat in det i fyra rutor och sått litegrann; lågväxande sockerärter De grace (samma som förra året), morot Resist-a-fly, sallad Tom Thumb och ruccola-sallat. I en av de andra rutorna blir det gröngödslingsväxter (Solros, ringblomma och blodklöver). Jag känner mig riktigt nöjd med helgen som helhet.

Barnen har lufsat omkring och bara njutit av vårvädret. Lilla A är ett med sin boobycar med tillhörande släp. Han är så snabb på den! Stora M har varit på kalas (igen!) och sen lullat omkring här hemma. Ha ha, hon ser verkligen ut som en "slumbo" med overall i sommarvärmen och mössan halvvägs ut och in. Den tösen har absolut ingen fåfänga alls :) Jag vet förstås vem hon har ärvt det av (och det är inte sin far...). Jag har tjatat på henne att byta ut overallen mot en fleece men hittills har jag talat för döva öron. När det blir för varmt hasar hon ner den runt midjan och blottar sin Hello Kitty-tröja som hon satt bak och fram. Ja, ja, jag får väl trösta mig med att när hon når tonåren kommer problemen troligtvis vara de omvända.

Fredag och lördag har hittills gått i förstörelsens tecken.

1. När jag lagade mat igår tog Tiger en snabb dammsugning. I hastigheten rundar han köket i ett huj... och hoppsan där rök en flisa i vårt ganska nya vita kök

2. Under nyss sagda matlagning märker jag att det knäpper konstigt. Det är en platta i spishällen som satt igång sig själv (!) och nu idogt försöker smälta aluminumfolien på en form som står där. Inte så bra! Jag rycker formen kvickt som attan men folien har smält ner i hällen. Aaaaaah! Vad göra? Jag plockar fram hällens rengöringskniv och varvar den med svinto. Det går hyfsat men på ett ställe har folien smält ner såpass att det gått en flisa. Inte kul.

3. På eftermiddagen inser vi att min cykel står kvar nere vid busshållplatsen. Där har den stått sen fredag morgon. Räddningsinsatsen påbörjas (kombinerat med en glasstur i det fina vädret). När vi träffar cykeln igen har den en splitter ny prydnad. Någon tyckte tydligen att barnsitsen var alldeles för odjärv och bestämde självsvåldigt att dekorera med två fräcka tags. Precis det jag tänkt att göra själv - tänka sig!? Nu slipper jag visst det! Om du råkar känna "SMP" och "ecks" får du hälsa och tacka.

I övrigt är jag ganska nöjd med min dag. Att inte arbeta med jobbsaker en helg är sannerligen alldeles fantastiskt! Jag kommer att prova på det igen.

Läser just nu Shanghai baby av Wei Hui. Jag vet inte om det beror på mig eller författarna men hittills har jag haft riktigt svårt att uppskatta asiatiska författare. Jag har ingenting emot asiatiska skildringar av västerländska författare... usch, nu låter jag riktigt inskränkt. Men de kinesiska författarna stryker mig verkligen mothårs!

Nej, jag ska inte vara sån. Jag har ju faktiskt inte läst ut Shanghai baby, som enligt baksidestexten ska vara en asiatisk Sex and the city (tillåt mig småle). Och jag avskyr den inte. Det gjorde jag däremot med Gao Xingjian (nobelpristagaren ni vet). Han var fullkomligt vedervärdig... kanske läste jag fel bok eller nåt. Jag anser mig vara ganska bildad men Gao var för tuff för mig.

Min nästa (asiatiska) håg står till Kenzaburo Oe. Kanske kan denne nobelpristagare vara något för mig?

Återkommer med rapport när Wei Hui ska avhandlas.

Var på teaterföreställningen  Doverie på Landskrona teater här på eftermiddagen. Det var jätteduktiga akrobater (eller vad man nu ska kalla det) från Cirkus Cirkör. Många har tyckt att föreställningen är lite knepig för den tänkta åldersgruppen (sjätte- och åttondeklassare). Jag och de jag gick med håller inte alls med om det. Jag tyckte att den var ganska fartfylld, imponerande och fylld av hisnande konster.

Helsingborgs dagblad skriver om föreställningen att de två "skådespelarna" är nyligen hemkomna från Moskva och att de där tillägnat sig namnet Doverie som betyder tillit på just ryska. Tanken är nu att sjätteklassarna själva ska få testa på lite akrobatik. Det låter skoj.

Äntligen fredag! Jag har inget arbete med mig hem utan ska bara mysa med familjen och laga god mat. Åh vad underbart!

... att jag skulle vara med i Tu madres tävling där man kan vinna dockor från Voodolls.se.

Datorn har börjat bete sig underligt. En krasch på gång?

Igår utspelade sig följande konversation i min bekantskapskrets:


Oliver* (till Alberta*): Ja, alltså Evelina hon är bara så jävla dum.

Alberta: Jaså.

Oliver: Ja, det måste vara något som går i familjen!

Jag (till Oliver): Jaså? Jag visste inte att ni var släkt!

Oliver, flinande (till mig): Nu var du rolig va?


Endera dagen kommer jag att åka på en snyting...

Fick mina Buzzadorgrejer idag. Har redan smakat på dem. Chiquita-smoothies!! De är ljuvliga. Barnen sitter och tindrar vackert med sina ögon och hoppas på mer.

Den här listan hittade jag hos Kim von J:

Har du pojkvän/flickvän?
Ja, Tiger. Sen 11 år tillbaka

Är du kär?
Ja, fast inte upp över öronen hela tiden. Det går i perioder.

Hur tidigt stiger du upp?
Tanken är att jag ska vara uppe kl 6. Det blir för det mesta kvart över.

Vem/vilka vet mest om dig?
Tiger

Gillar du att slåss?
Nej, jag är en ganska fridsam natur.
 
Vad ska du göra ikväll?
Jobbar hemma en sväng annars lägga mig tidigt.

Har du utländska föräldrar?
Nej

Var har du ont?
Nacken och huvudet

Är du bra på att måla?
Ja, ganska

Vem kramade du senast?
Lilla A

Vad längtar du till?
Till sommaren och semestern. Att slippa jobba och pyssla med roliga saker.

 Vad heter dina husdjur?
Har inga
 
Har du körkort?
Ja, sen fem år tillbaka
 
Favoritgodis?
Salt lakrits och nötchoklad

Morgon- eller nattmänniska?
Kvälls/nattmänniska såklart.

Sparare eller slösare?
Spara genom uppfostran. Slösa när jag ger fan i allting.

Bio eller promenad?
Promenad
 
Är du kittlig?
Inte så farligt
 
Rädd för insekter?
Nix, det är jag som fixar spindlarna hemma

Anser du att du är stark?
Ja, för min storlek.

Jag googlade på ordet lockilock och en av träffarna var Helsingborgs stad! Jag var bara tvungen att titta vad det egentligen handlade om. Egentligen borde de nog skriva lock-i-lock eftersom det handlar om soptunnelock där man har ett lock i locket.

Intressant eller hur? ;)

Jag överlevde gårdagen OCH de sista av mina maratonmöten! Jag var fullkomligt euforisk när jag kom hem vid nio-tiden i går kväll. Ljuvliga känsla! Får jag bara jobba undan lite gammal skåpmat ska nog livet kunna börja igen!

Tiger är iväg på konferens idag och kommer inte hem förrän i morgon bitti. Trist förstås, fast det blir ju ännu härligare att träffas sen när han kommer hem igen.

Vad nytt på fröfronten? Tyvärr har en hel del av fröerna nog bestämt sig för att inte sätta igång och växa... lite snopet förstås. Jag försöker ett tag till - jag ger inte upp så himla enkelt.

Jag borde köpa sättpotatis men alla förpackningar är fullständigt enorma. Det passar inte alls våra behov. Jag tänkte bara odla lite färskpotatis i en ruta till midsommar och början av sommaren. Inte starta potatisodling i större skala. Jag får se om det finns mer intressanta alternativ någon annanstans.

Idag har jag planterat broccoli också. Det ska bli intressant att se om den kan ta sig. Det är något jag aldrig försökt mig på förut. Lilla A blir alldeles lyrisk när man pratar om broccoli - eller Lockilock som han kallar det. Det var hans önskerätt på tvåårsdagen!! Ja, blir inte den ungen vegan så vet inte jag?

Philippa Gregory är en favorit sen gammalt. Jag är svag för historiska romaner och, tyvärr, också en riktig sucker för kärleksromaner av Harlekin-typ. Jag tycker egentligen inte att de där Harlekinböckerna är särskilt bra men det är så skönt att vila hjärnan från pretto-romaner ibland.

Philippa Gregory är förstås inte någon Harlekin-författare även om hon kanske inte direkt hänger i de fina salongerna. Hon har ett trevligt och omedelbart sätt att skriva som tilltalar kanske främst kvinnor. I vanliga fall porträtterar hon oftast starka och historiskt välkända kvinnor. Denna gång är det precis tvärtom. Frances Scott är långt ifrån stark och tvingas mer eller mindre att gifta sig under sitt stånd. Hennes man Josiah är en köpman vill bli förmögen till varje pris och Frances är en del av denna plan.

Frances börjar sitt liv som nygift brud med att lära upp en handfull slavar till exotiskt tjänstefolk. Bland slavarna finns den intelligente och ståtlige Mehuru. Han föraktar till en början Frances men deras förhållande blir snart väldigt komplicerat. Josiah samlar på sig den ena skulden efter den andra och alla trådar samlar sig till ett kraftfullt crescendo i slutet.

Jag gillar verkligen slutet! Det är kanske inte så överraskande men det är verkligen perfekt! Mer än så vill jag inte avslöja.

Läs!

Lunchen tillbringade vi hos några av våra kompisar. Pappa i familjen var hemma med de två äldsta döttrarna; 4,5 och 2 år gamla medan mamma i familjen var på möhippa med den yngsta. Vi åt lite lunch tillsammans och betraktade kaoset. Nej, sanningen å säga var det faktiskt ett visst kaos men vi hjälpte till så gott det gick.

När vi kom hem hade Mr Plattsättare både varit här och hunnit åka härifrån. Just nu är han faktiskt lite i onåd - det tar så jäkla lång tid! Inte när han sätter, inte alls, men att pallra sig hit överhuvudtaget. Vi vill bli färdiga någongång!

Ute i trädgården har vi hållit på att flytta jord till en plätt där vi ska rulla ut mer gräs. Vidare har vi rensat upp lite, klippt häcken och rosorna. Det låter oförsvarligt lite men kände faktiskt rätt mycket. Lite foton från trädgården:

På eftermiddagen efter vad som kändes som tonvis av pyssel (fönsterfästisar och gipsfigur) gick jag och stora M ut och planterade lite i rabatten. Vi satte en pion, två liljor och två kallor. Jag har ingen aning om det ens är genomförbart... jag känner mig inte 100 % nöjd. Det blev lite trångt och liljelökarna såg inte ut att vara i bästa kondition.

Jag tänkte tipsa om vackra och trevliga trädgårdsbloggar att besöka om andan faller på:

Maloppas trädgårdsblogg

Emmas lantliga ute och inne

Lusthuset

Poppin's garden

Glädjekällans trädgårdsblogg

En flitig myra drar sitt strå till stacken


Trevlig läsning!

Jag och stora M är hemma idag. Hon har haft magknip och feber från och till hela natten. Vi är lite möra men det känns skönt att få vila ut litegrann efter värstingveckan.

Jag trodde i min enfald att hennes magonda var över. Hon har inte haft ont i magen på säkert tre veckor (från att ha haft det flera gånger i veckan). Vi har skalar alla äpplen och päron och det tycks ha hjälpt. Igår åt hon dock ett halvt päron med skal och vindruvor. Ska det verkligen få SÅ stor effekt? Hon har ont ganska långt ner i magen... jag funderade på urinvägsinfektion men det tycks inte göra ont på "rätt ställe".

Jag tänker ge henne C-vitamin och se om vi får någon förbättring. Annars får vi väl ta en tur till farbror doktorn.

I morse anmälde jag till alla instanser att jag skulle stanna hemma. Det tog sammanlagt 25 minuter!! Är det klokt?

I helgen "roade" jag och Tiger oss med att lägga kalkstensplattor runt grönsakslandet. Döm av min förvåning när Tiger plötsligt, hållande i ett platta, utstöter ett föga manligt:

- Iiiiiiiihh!

Under den lyfta plattan har en musmamma med två små ungar haft sitt bo hela vintern. Våran framfart har såklart stört dem och mamma Mus rusar iväg och pilar in under en annan platta. De två ungarna sitter skräckslagna kvar och väntar. Jag och stora M inspekterar dem såklart - de är otroligt gulliga! Efter ett tag pilar den ena iväg efter mamma Mus.

Vi inser förstås att vi inte kan härbärgera dessa djur så nära huset. Något måste göras. Under tiden har mössen flytt ner i en buxbomskruka. Därifrån springer de och gömmer sig under vedstapeln. Tiger slår med en spade i vedstapeln och utstöter ett nytt:

- Iiiih!

Inte nog med att mössen rusar ut. Ut från vedstapeln skuttar dessutom en panikslagen KANIN, först åt vårt håll och sedan ut på gatan! Vi har alltså ett helt MENAGERI på tomten!

Djuren är borta nu. Tror vi. Annars lär det väl bli några "iiiiiiihh:n" till inom kort.

Min osannolikt sjuka vecka har börjat på allvar.

Gårdagen tillbringade jag i möten fram till klockan 21. Jag var på plats på jobbet klockan halv sju på morgonen. När jag kom hem var jag så trött och hängig att det bara surrade i huvudet. Eftersom det handlar om ganska intensiva, aktiva möten går hjärnan också på högvarv... jag låg sömnlös till halv tre.

Idag har tempot på jobbet tack och lov varit något mindre krävande. "Problemet" bestod den här gången i ett läkarbesök för lilla A. Vi går var tredje månad på kontroll, vilket innebär blodprov, vägning, mätning, matdagbok, rapporter om medicinintag och sjukdom osv. Som ni säkert förstår är en tvååring inte särskilt intresserad av sin hälsa och varje besök brukar bli något av en pärs. Jag kom dit superstressad eftersom jag kört som en galning för att hinna fram i tid. Lilla A skrek förstås vid provtagningen men tog det bättre än vanligt.

Imorgon är det dags för möten igen... Inte lika många eller lika sent som i måndags tack och lov. Men efter vad jag vet kommer de att bli eldfängda och ytterligt intensiva. Puh!

Alltså kommer bloggen inte att gå på högvarv precis.

Jag berättade tidigare om mina trädgårdsbyxor i tältstorlek. Men nu har jag äntligen fått dem i gen. I rätt storlek den här gången. Glory, glory, hallelujah!

Tiger kom hem en dag och berättade att han hade fått ett märkligt mejl. En man, som vi kan kalla Tobias,  på hans arbete, som jobbar på en helt annan avdelning, hade bjudit in oss på 40-årskalas. Ojdå, sa jag. Till saken hör att vi inte har något gemensamt alls. Vi har några gemensamma bekanta, barn som går på samma dagis och Tobias och hans fru jobbar på samma (enorma) arbetsplats som Tiger. Vi har aldrig umgåtts och byter bara några pliktskyldiga ord när vi springer på varandra.

Och nu skulle vi frottera oss med varandra på hans stora dag. Vi fattade ingenting. Tiger visade mig mejlet och jag sa "det måste ha kommit fel - vi kan omöjligt vara inbjudna!"

Igår träffades Tiger Tobias i ett jobbärende. Tobias ger Tiger en massa sidoblickar tills han slutligen frågar:

- Kommer ni eller?

Tiger hostar lite skuldmedvetet och hasplar ur sig att han inte hunnit prata med mig ännu... det har ju varit så mycket på sistone. Jag skrattade tills jag låg dubbelvikt när jag hörde det. Nu vet vi inte ens när det är eftersom Tiger raderat mejlet. Men vi kan ju omöjligt komma... eller?! Vad ger man till någon som man inte ens känner? Nu har jag så dåligt samvete att jag faktiskt överväger att gå dit!

Tips någon?

Vilken konstig dag det har varit!

Vi har gjort en massa ärenden idag på för- och eftermiddagen. Vi var på K-rauta, Granngården, Mio och Välaplantor. Välaplantor visade sig inte vara alls det jag hade trott. Fast trevligt ändå.

När vi kom hem påbörjade vi ett plattläggarprojekt som vi haft på gång sen förra året. Stora M är hängig och febrig och sover mest hela tiden. Lilla A passar på att dra henne i håret med jämna mellanrum så att hon inte glömmer bort honom.

Mina gamla violer som jag gjort en massa odlingsförsök med har äntligen grott. Bara två än så länge men... vilken triumf!

Mitt jobb är lite som en kokande skvallergryta för tillfället. Det läskiga är att jag känner att jag börjar engagera mig i det hela och nästan känner mig lite syndigt snuvad när "the boiling point" närmar sig och rinner ut i ett småslaskigt antiklimax.

Om jag fått en tia för varje gång jag hört orden; "Fast det är inte offentligt ännu så prata inte med någon om det" på sistone så skulle jag ha gjort mig en nätt liten hacka vid det här laget.

Fast det var nästan ännu bättre för några år sen när ryktena fortfarande gick om en särdeles blöt "firmafest". Samtliga närvarande chefer blev askalas och hoppade i sängarna, hånglade med underlydande och gick bärsärk. De ryktena var oerhört seglivade och plockades fram, dammades av och cirkulerade ett varv till som en kär gammal klenod. Samtliga chefer som var med på det ovanligt livade kalaset har vid det här laget lämnat skutan och nytt skvaller måste självklart fabriceras.

Vad de handlar om? Ja, jag är då inte den som springer med skvaller! ;)

Förra året fick jag ett par trädgårdsbyxor i födelsedagspresent. De var jättefina men visade sig tyvärr vara gigantiska i storleken. Mina 36:or var som ett tält med mina ben som tältpinnar... Efter att ha ringt runt till Granngården i hela Sverige kunde vi konstatera att ett par byxor i storlek 34 var omöjliga att uppbringa. Fasen.

Igår kom ett reklamblad från just Granngården. Mina byxor finns! Jag ringde och lade undan ett par direkt. Bilden nedan är inte exakt samma byxor som finns nu men ganska nära.

Ha! Äntligen efter decennier av tyranni har Robert Mugabe bitit i gräset. Man vågade aldrig tro att det verkligen skulle bli så att han släppte makten ifrån sig frivilligt.

Folket har (återigen) sagt sitt och Mugabe har äntligen slutat fuska till sig segern.

På TV visade de för några dagar sedan hur zimbabwer i exil i Sydafrika såg optimistiskt på valet. Trots att de sett Mugabe fuska till sig segern flera gånger tidigare. Härligt och upplyftande att se människor med framtidshopp trots att de lever under press och hot. Leve Zimbabwe!

För en dryg månad sen upptäckte vi att lilla A började skela på höger öga. Vi hade dess förinnan sett att han hade problem med blinkningen. Han blinkade hårt och distinkt flera gånger och hade problem med att fokusera. Alla dessa problem började hastigt och vi förstod att det inte låg naturliga orsaker bakom.

Vi ställde in det planerade släktkalaset och åkte till barnakuten istället. det stod snart klart att det inte var en "normal" skelning utan något som styr ögonrörelserna var fel. Detta blev inledningen till ett fullkomligt osannolikt, mardrömsartat dygn där vi slets mellan hopp och förtvivlan. Lilla A var på den ena undersökningen efter den andra, fick lugnande medel, fick dropp, fastade, elektroder fastsatta, sövdes, magnetröntgades i en aldrig sinande ström. Skrämmande saker för en vuxen, ännu mer skrämmande för en tvååring.

Den egentliga orsaken är inte helt utredd men arbetshypotesen är att han efter en rejäl smäll i pannan fått skador på en nerv som styr ögonrörelserna i höger öga. Han har under månaden som gått börjat ta kommando över sitt öga igen men lite skelning finns kvar.

Vi fick en remiss för återbesök på ögonavdelningen härom veckan och i morse tog Tiger med sig lilla A tillbaka dit. Lilla A var förstås inte särskilt glad åt att återvända utan kinkade och var rädd mest hela tiden. Det värsta var att hans journal var ganska knapphändigt förd och att de hela tiden frågade Tiger om vad som tilldragit sig...! Att det skulle röra sig om en trasig nerv verkade vara helt uteslutet. De vägrade i princip tro på att ingen i vår familj skelade.

" Det är ju ganska vanligt att det debuterar i den här åldern. Bär storasyster glas?"

Nej, det gör hon inte. Nej, ingen skelar i familjen. Nej, skelningen kom från ena dagen till den andra. Nej, jag har ingen aning om vad vi ska göra härnäst (jag är inte läkarutbildad). Läkarpersonalen på ögonavdelningen, som jobbar med barn till vardags, hade ingen aning om hur de skulle behandla ett ledset barn med skelproblematik...

De kom inte fram till något vettigt alls och inget blev varken sagt eller gjort. De hade lite funderingar på att ge honom lugnande medel igen men verkade utöver det inte ha någon plan alls. Både jag och Tiger säger nej till det; vårt barn är ingen nåldyna! Han är inget försöksobjekt utan en pojke som vid det här laget utvecklat sjukhusskräck.

Återkommer i ärendet så småningom.

Har nu läst ut Robert Jordans Begynnelsen och är grymt sugen på att läsa fortsättningen. Som inte finns. Ja, det var ju inte precis någon överraskning men jag känner mig snopen i alla fall!

Boken var, som ni förstått, bra. Den utspelar sig vid tiden för Rand al'Thors födelse. Hans födsel har omtalats i ett varsel och Aes Sedaier från Tar Valon skickas ut för att finna honom. Mörkervännerna från Svarta Ajah har också fått veta att han finns och saboterar systrarnas sökande.

De nyblivna systrarna Moiraine och Siuan leder sitt eget hemliga sökande. I sökandet stöter de på både vänner och fiender.

I söndags läste jag den här krönikan av Linda Skugge. Om du inte orkar klicka och läsa ska jag sammanfatta i korthet.

Krönikan går ut på att ALLA blivande föräldrar fasar för att deras väntade barn ska visa sig vara en pojke. Det är nämligen så att ALLA i Sverige går omkring och önskar sig en flicka. För det vet ju alla att pojkar är små ouppfostrade monster som skriker och brottas hela dagarna. Flickor är spröda, ömsinta dygdemönster som gör som de blir tillsagda. Linda Skugge känner INGEN som frivilligt skulle önska sig en pojke och har bekanta som säger saker i stil med: "Jag sätter inte en pojke till till världen". Linda Skugges hjärta blöder för alla små oönskade och otröstade pojkar. Samtidigt håller hon sig inte för god för att säga till ett par som väntar tvillingar; "De (pojkarna) kommer att ligga och brottas som orangutanger [...] svinstia".

Jag hoppas vid Gud att detta är ett utslag av Linda Skugges verklighetsfrånvända och stockholmshäckande vänkrets. Jag vägrar att tro att det skulle vara något slags legio i normala, sunda, svenska hem. Självklart har jag hört mammor säga att de gärna ser att de ofödda barnet är en flicka MEN jag har lika ofta hört att de önskat det vara en pojke! En familj som vi umgås mycket med fick nyss sin tredje flicka. Självklart är de överlyckliga. Men inte för att de fick ett flickebarn till utan för att barnet är underbart på alla sätt och vis.

Själv har jag en av varje. Lillpojken visar en tydlig fallenhet för brottning men leker ofta med dockorna och vagnen. Han älskar att leka med sina bilar men största idolen är storasyster. Han älskar rosa saker eftersom hon älskar rosa saker. Han är ordningsam och gillar att hjälpa till och städa. Han önskade sig en dammsugare i julklapp.

Dottern är egensinnig och kaxig. Hon gillar att hjälpa mig i trädgården och tycker om Melodifestivalen och att uppträda till karaoke. Hon håller ofta pli på de större och tuffare killarna på dagis och låter ingen trampa på sig.

Självklart finns det inga entydiga "kill- och tjejmallar". Att tro att endera könet skulle vara på ett fixt och färdigt sätt tyder på en viss brist på verklighetsförankring. Självklart är det vanligt att tjejer gillar rosa tyllkjolar - men att från detta dra slutsatsen att tjejer är lättuppfostrade är faktiskt ganska korkat.

Tog en liten tur nu på eftermiddagen:

Bilder från i söndags

Ja, inget ont om tonåringar. Vi har alla varit där - eller kommer åtminstone att vara det. Men jag blir lite trött på att läsa sida upp och sida ner om senaste modet, festen i fredags, kommande prov och "typ", "ba" och "liksom". En del skriver inspirerande, roande och insiktsfullt förstås. De ska ha en eloge!

Priset tar nog en av tjejerna som orerade lyriskt om sin bloggstatistik; tre inlägg på raken löd något i stil med "Wow, 244 unika besök på en dag. Det är fantastiskt! Vad kul att ni gillar min blogg!" Ja, något måste hon ju ha gjort för att förtjäna sin bloggstatistik förstås. Även om jag misstänker att de femtioelva inläggen om just bloggstatistiken (och inget annat) inte förhöjde siffrorna.

Missförstå mig rätt. Jag gillar kids. Herregud, jag jobbar ju till och med med dem vareviga dag.