aquilegia

I mars börjar det äntligen snöa i Skåne! Alla har andlöst väntat i månader i sträck men ingen snö har visat sig... förrän... tulpaner och allsköns vårlökar visar sig. DÅ blir det snöfall!

En tanke slog mig just nu - vi kommer att få FÖRSTÄRKT RASTVAKT. Attans också. Så fort snön slår till i Skåne får man plötsligt ett obegränsat antal rastvakter att se fram emot. Alla pojkar blir som galna och ger sig på att mula tjejer i korridoren, dra ner stackars förstaklassare i en snödriva eller skapa isbollar att kasta på vemsomhelst. Fan! Jag hade glömt vad snö innebär i mitt yrke. Jag inser att jag har flera timmars obetalt (och framgångslöst) polisarbete under veckan...

Helgen var som vanligt snabbt avklarad och när arbetsveckan kom var jag lika trött som när den förra slutade. Vi hade besök från min gamla chattkompis och hennes familj. De är ganska nyligen nyblivna föräldrar och här ännu inte blivit blasé på uppgiften. Således var det nästan omöjligt att föra ett normalt samtal (som det ofta är med nyblivna föräldrar). Konversationen löd ungefär så här:

Jag: Kommer du ihåg Sanna...
Kompis: Såg du, Niklas? Nu log hon sådär sött igen... så som hon gjorde i förra veckan på babysimmet! Kan inte du vara beredd med kameran nu här? Om hon skulle göra sådär igen?
Jag: Jo, alltså, du vet Sanna som jobbade på samma bokhandel...
Kompis: Niklas! Du kan ju inte bara släppa henne sådär! Hon är inte tillräckligt stadig för det. Man måste hålla handen bakom hennes rygg hela tiden.
Niklas: Ja, men det gjorde jag ju.
Kompis: Inte hela tiden. Jag såg att hon vinglade till!
Jag: Sanna, hon som jobbade på bokhandeln. Hon sa att de också hade funderat på...
Kompis: Åh, nu blev hon ju ledsen! Kom till mamma, sötnos! Niklas, jag kan ta henne. Kommer du med henne?

Jag ger upp min monolog utan åhörare.

Lite frustrerande är det att inte ha uttalat en hel mening utan att bli avbruten under flera timmars tid. De flesta av våra kompisar började snäppet efter oss med barnalstring. Flera av dem är dessutom inne på nummer tre i barnaskaran. Många bebisar blir det. Problemet är väl snarast att ingen som inte själv är barnfamilj vill umgås med oss som är just barnfamiljer.

Jädrar vad gnällig jag blivit på sistone. Är det trettioårskris månne? ;)