Camilla Läckberg "Tyskungen"
Denna helg har det varit återhämtning som gällt. Vi har bakat, läst och pysslat.
Jag läste ut Läckbergs Tyskungen alldeles nyss och tänkte nu passa på att komma med mina insiktsfulla (?!) kommentarer. Jag är inget riktigt fan av Läckberg egentligen... trots det har jag nästan läst allt hon skrivit hittills. Märkligt.
Men till hennes försvar kan jag också säga att hon faktiskt blir bättre med åren. Personporträtten är numera nästan okej och hon verkar ha lärt sig att nyansera dem lite bättre. Fantasin och berättarglädjen, vilket dock aldrig varit något fel på i mina ögon, blir faktiskt också de allt bättre.
Handlingen i boken är parallell mellan händelser som utspelar sig under andra världskriget och med vår egen nutid. Upprinnelsen är ett mord på en historieintresserad man och givetvis har huvudpersonen Erica Falk och hennes pappaledige make, polisen Patrik, en koppling till honom. Erica börjar undersöka sin mors historia med hjälp av dennas dagböcker och en hiskelig historia målas upp. Det slår mig att Läckberg måste ha haft ett smärre helsike när hon ville göra läsaren (och Erica) delaktig i polisens arbete när hennes huvudpolis Patrik är satt på undantag... lite märkligt blir det faktiskt när Patrik drar med lilla Maja till en brottsplats eller låter henne passas av sekreteraren på polisstationen.
På plussidan finns Läckbergs historiska ansatser (om de nu kan kallas det) där hon låter huvudpersonerna få visa Sveriges och Norges roller under andra världskriget.
På minussidan finns en alldeles för förutsägbar handling. Redan titeln ger oss en alldeles för tydlig inblick i vad som komma skall.
En helt okej förströelse!
Jag läste ut Läckbergs Tyskungen alldeles nyss och tänkte nu passa på att komma med mina insiktsfulla (?!) kommentarer. Jag är inget riktigt fan av Läckberg egentligen... trots det har jag nästan läst allt hon skrivit hittills. Märkligt.
Men till hennes försvar kan jag också säga att hon faktiskt blir bättre med åren. Personporträtten är numera nästan okej och hon verkar ha lärt sig att nyansera dem lite bättre. Fantasin och berättarglädjen, vilket dock aldrig varit något fel på i mina ögon, blir faktiskt också de allt bättre.
Handlingen i boken är parallell mellan händelser som utspelar sig under andra världskriget och med vår egen nutid. Upprinnelsen är ett mord på en historieintresserad man och givetvis har huvudpersonen Erica Falk och hennes pappaledige make, polisen Patrik, en koppling till honom. Erica börjar undersöka sin mors historia med hjälp av dennas dagböcker och en hiskelig historia målas upp. Det slår mig att Läckberg måste ha haft ett smärre helsike när hon ville göra läsaren (och Erica) delaktig i polisens arbete när hennes huvudpolis Patrik är satt på undantag... lite märkligt blir det faktiskt när Patrik drar med lilla Maja till en brottsplats eller låter henne passas av sekreteraren på polisstationen.
På plussidan finns Läckbergs historiska ansatser (om de nu kan kallas det) där hon låter huvudpersonerna få visa Sveriges och Norges roller under andra världskriget.
På minussidan finns en alldeles för förutsägbar handling. Redan titeln ger oss en alldeles för tydlig inblick i vad som komma skall.
En helt okej förströelse!
Kommentarer
Trackback
